Jag tar det hela från början. Det var söndagen den 25:e januari, dagen då jag skulle få se Oasis. Det började med förfest på Stage door tillsammans med Lollo, Mimmi, Tina, mamma och Nena tillsammans med 90% killar i 20 plus åldern. Jag kan tänka mig att det var väldigt få på puben som inte skulle på Oasis för alla sjöng glatt med i låtarna och kunde varenda vers och refräng, såklart spelades det endast Oasis. Sedan begav vi oss till Scandinavium där jag fick köpt en Oasis tröja..=)

Förbandet som var Ceasers började spela halv 8. De var riktigt bra! Blev sugen på att köpa en skiva med dem faktiskt, de körde gamla klassiker som "Jerk it off" och "Punk rocker". Det märkter att de var väldigt entusiastiska över att få vara förband till Oasis. Efter det blev det paus i 30 min, dags att traska upp till baren för några öl.. (dock inget för mig). Uppe vid baren blev man ännu mera taggad av Oasis låtar.

Sen hände det som jag väntat på i flera år, introt "fucking in the bushes" började att spela från scenen och vi rusade in för att ställa oss längst fram vid staketet. In kommer Oasis, eller snarare Liam och Noel för dem två var de ända jag hade ögonen på under hela konserten. Bara några meter ifrån mig står Noel, rakt upp och ned i sina nudie jeans. Ingen skärm i mellan oss utan jag såg han med mina egna ögon. Den känslan kom bara som ett pang rakt på mig och det var först då som jag förstod hur mäktigt det var, eller snarare att jag fick den känslan av hur mäktigt det var. Liam går ut och ställer sig i mitten av scenen med en tamburin i munnen och händerna bakom ryggen. Woow! Det första jag la märket till var att han klippt av sig det långa håret och skaffat sig en mycket snyggare frisyr. Där stod bröderna Gallagher som jag drömt om i flera år mitt framför näsan på mig. Känslan går knappt att beskriva mer än att det kändes stort.

De körde igång konserten med Rock ´n´roll star om jag inte minns fel. Jag har nog aldrig skrikit eller sjungit så mycket innan som jag gjorde den kvällen. Jag hade kunnat stå där i flera timmar till, jag ville nästan aldrig att det skulle ta slut. Det kanske låter töntigt men det var ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv. Oasis musik har hjälpt mig genom svåra tider därför betyder dem otroligt mycket för mig. Det kändes extra speciellt eftersom att jag aldrig trodde jag skulle få se dem live.

Jag måste skriva ned allt som hände under konserten så att jag aldrig glömmer det. Lite roliga grejer som sades under konserten var, Liam: "You are singing very good! And I'm not saing that to lick your arse.. I really mean it."
Noel presenterar den nya trummisen: "Have you seen Lord of the rings? This is the real Lord of the rings."
Liam dedikerar Slide away: "This is for all the ladies in the front road." Senare dedikerar Liam Morning glory till: "This is for all the young lads standing behind the ladies in the front road." Då för första gången fick jag reda på vad de egentligen menar med "Morning Glory".. Haha, Liam är för rolig! Morning glory är ett uttryck för något män kan ha på morgonen.. Både Liam och Noel sa "Thank you very much" många gånger.

Liam kastade ut två tamburiner ut till publiken, jag är inte lite avis på den som fick en! Vi stod inte i mitten utan på kanten av scenen, ungefär där Noel stod. Under Wonderwall blir Liam förbannad på någon som står på scenen och står och gapar plus pekar, men uppfattade aldrig riktigt vad som var felet. Det som kändes riktigt magiskt utöver allt annat var när Noel sjöng "Don't look back in anger." Han körde den helt akustiskt med en helt ny version av den som jag aldrig har hört innan och det var riktigt vackert! ALLA sjöng med.

Idag så läser jag i tidningarna där recensenter frågar sig varför Oasis fortfarande håller på än, att de borde lägga av. Visst Liams röst är inte vad den brukade vara, för hans röst var fantastisk men med år av supande och rökning har gjort den till okej. Men jag tycker att musiken och Noels röst fortfarande håller måttet. Om jag hade fått bestämma hade jag självklart velat se dem 1996 då de var som bäst, men jag vill ändå se dem idag för att de är fortfarande Oasis. Deras två första skivor slår även idag nästan allt som finns ute på marknaden, därför vill jag se dem. För i mina ögon är de fortfarande ett utav världens bästa musiker/band när vi snackar om deras gamla album. Idag är Oasis ett band som skiter i recensenterna och gör konserter och skivor för att fansen vill det, och för att de fortfarande finner det roligt. Alla band förfändras och låter annorlunda efter 15 år. Hade Liams röst vart som 1995 hade dem fortfarande legat etta på alla topplistor med deras nya album. Men just för att de skapade så mycket bra i början av sin karriär kommer de alltid att vara mäktiga och finnas med på "kartan".