Ni vet den där äkta känslan då det känns som att det är till ditt hjärta någon sjunger. Rakt upp och ned inga konstiga krussiduller, den råa och äkta känslan som en artist/band förmedlar på scen när de sjunger från deras djupaste tankar. Idag känns det som att musik är en chans för människor att få visa upp sina kroppar, söka bekräftelse och tävla mot alla andra som gör samma sak. Är det verkligen det som är musik? Sexualitet och en väldans massa krälande av kroppar hit och dit. Killar som 50 cent som står där i bar överkropp med sitt bling bling i varenda video och låt oss inte glömma alla kvinnor som trycker sig mot honom hela tiden. Vad händer om vi tar bort allt det, finns det något kvar då? Egentligen spelar det ingen roll för de band/artister som är bra behöver inte visa upp sina kroppar varenda chans som det får för att kunna sälja album.

Finns det något sexigare än med en kille som står eller sitter rakt upp och ned med sin gitarr och ger all passion han har till sina fans och musiken? Svaret blir nej. Och det är då vi har musik i dess renaste form! När man fokuserar på rösten, instrumenten och låttexten det är då musiken blir som ärligast, finast, charmigast och mest intensiv, då är den för jävla bra! Inga halvnakna kroppar och dans för min del i varenda framträdande för det är inte musik. 

Det var mina tankar för dagen! Håller ni med? Det jag försöker säga är att om man är en tillräckligt bra musiker ska musiken räcka.