När man nu för tiden säger ordet; "Det är en klassiker" så får jag en känsla av att många ungdomar rynkar på näsan och tar en saw film istället. Just ordet klassisk skrämmer oss, eftersom att vi vet att den då kommer vara gammal och mossig. Det roliga är bara att något så enkelt som en hipp ungdomsserie har makten att göra den gamla klassiska till en förnyad klassiker. Som filmen Breakfast at Tiffany's har antagligen ökat i försäljning sen en viss Blair i serien Gossip girl berättat hur "cool" och bra den är. Helt plötsligt är den inte gammal och mossig längre utan något; "Oh my god! Har du inte sett den?".  Egentligen har inget förändrats med filmen, bara faktumet att en stilikon har sagt att den är underbar och måste ses. Nu undrar ni vad jag vill få ut av det här, men på så sätt blir en gammal klassiker ny igen. Vi är så lättpåverkade så att det nästan är synd om oss..;) Däremot kan man ju nu se att det gamla fortfarande kan komma tillbaka och ge oss nånting, kanske i form av kunskap och underhållning.


Själv så gillar jag gamla klassiker så som Borta med vinden och Dimmornas bro. Har dock inte sett Ben-Hur , skäms på mig!