Idag börjar jag jobba på riktigt, nu finns det ingen hjälpande hand vid min sida längre. Och det känns läskigt! Känns som att det är så mycket som jag inte kan fortfarande, men jag får försöka hålla mig lugn och inte stressa för mycket. Men gud så nervöst det är här hemma nu! Tänka positiva tankar helt enkelt, jag har ju mina små tvångstankar och brukar alltid måla upp värsta senariot av allt. Men nu ska jag kila!


Ha det gött allesammans! Puss och kram