Livet känns ibland som en evig längtan. Man längtar till helgen, till att en ny film ska komma ut eller så längtar man bort från verkligheten. Vilket känns väldigt trist när man bara har det här livet att leva, det här är liksom den ända chansen du får att göra någonting utav det. Det har bara sagt puff och så blev man 18 år, barndomen känns avlägsen men ändå något som var där för en sekund sen. Rätt som det är så har man blivit farmor eller mormor och sitter och berättar för barnbarnen om ens forna ungdom, de rynkar sig om näsan och tänker att "du kan aldrig ha vart ung och galen".  Samtidigt genom att tänka såhär så blir man jävligt stressad och tänker: "Shit jag måste verkligen leva ordentligt varje dag!!". Men det kanske är just där som man gör fel, istället kanske man ska ta sig tid att bara stanna upp, suga in allt och njuta en stund. Bara göra något för sig själv.

Den som tror att man styr över sitt egna liv är en dåre. Det kommer alltid, oavsett vart man befinner sig finnas någon som på något sätt bestämmer över dig. Det gäller bara att inse det, gilla läget och att göra det bästa utav situationen. Tack för mig!;)